Skip to content

Den Mystiska Skogen

Hon stod vid skogsbrynet och tittade inåt den lockande, mystiska skogen med sina bara fötter nerborrade i den varma sanden. Hon visste inte hur hon skulle göra, skulle hon fortsätta gå utefter den varma och sköna strandkanten med det solglittrande turkosa havet utanför. Här lyste solen så starkt och vackert, så värmande mot hennes mjuka hud och spelade upp ett sådant glittrande vackert skådespel på vattnets yta. Här var så varmt, skönt och tryggt.

Men samtidigt så fanns det en del inom henne som blev lockad av den djupa skogens mystiska dragningsfält. Hon visste inte vad som lockade eller vad det var inom henne som drogs till skogens djup. Något inom henne ville uppleva mer än det hon redan kände till, något inom henne drev henne mot nya marker. Hon visste redan inom sig att hon inte hade något val om hon ville stilla hungern hon bar. Att det inte längre skulle vara så lugnt och harmoniskt här på stranden, så länge hon bar detta utforskande suget inom sig.

Hon stillade sina steg, skådade ut över havet och dess glittrande spegel av solens ljus. Hon ville suga in all dess skönhet och kraft inom sig, så hon alltid skulle bära dess vibration i sitt hjärta. Sakta vände hon sig om och med solens värme på sin rygg tog hon steget in i skogen. Hon började sakta vandra djupare in och ta in det som erbjöds där inne i den mystiska skogen. En annan typ av omfamnande trygghet som väckte en än djupare äventyrslust och nyfiken förväntan. Samtidigt som hon visste det någonstans djupt inom sig blev hon lite förvånad över dess kraft.

Hennes hjärta tog ett stort glädjeskutt som det var länge sedan hon upplevt. Fick henne att inse att världen erbjöd så mycket mer om hon bara var villig att lämna sin sköna bekvämlighetszon och då visste hon ännu inte vad som väntade henne här på den nya marken. Men hon visste djupt inom sig att det var här hon nu skulle gå, det var här hon skulle vara. Och allt djupare hon kom in i den mystiska skogen, ju mer öppnade sig något inom henne. Som om skogen var kopplad till hennes egen inre värld och allt mystiskt som hon bar inom sig. En inre värld fylld med oändliga äventyr som fick hennes själ att spritta i glädjerus.

Hennes hjärta öppnade sig på vid gavel för att släppa in all kärlek som väntade på henne vid dess grind. Allt började falla på plats när hon nu hade funnit sitt mod att ta steget in i den mystiska skogen. Den mystiska skogen som öppnade upp hennes inre rikedom.

Hon slog undan tanken om varför hon inte tagit steget förut, för hon visste att hon hade behövt tiden i solen på stranden intill det renande havet. Den tiden hade möjliggjort hennes nuvarande förmåga att stå här i glädje och öppen förundran över sin egen inre mystiska världs öppnande genom sin vandring i den mystiska skogen.
Med tacksamhet i sitt hjärta fortsatte hon sin vandring mot nya äventyr, inom som utom.

Maarit L Rose
The Infinite Heart

Back To Top